Vattenproblem
Har du problem med din vattenkvalitet?
Vi hjälper dig med ditt vattenproblem
Arsenik
Är ett giftigt halvmetalliskt grundämne som oftast kommer från naturliga avlagringar i marken (i jord och berggrund) som förorenar akviferer och brunnar, det kan alltså därför förekomma naturligt i bergborrade brunnar. Förr i tiden användes arsenik i bekämpningsmedel och i konserveringsmedel för trä, användandet i bekämpningsmedel har i stort sett upphört men det finns risk att arsenik förekommer i mark där det tidigare använts.
3-värd och 5-värd arsenik
Arsenik förekommer oftast i två former; 3-värd arsenik och 5-värd arsenik. Båda typerna är skadliga för människor där den 3-värdiga är mer skadlig och svårare att reducera. Man kan med särskilda vattentester utläsa vilka typer och dess halter som förekommer i vattnet.
Arsenik (III), även kallad arsenit, är mer giftig och svårare att avlägsna ur vatten. Den är mer rörlig och reagerar sämre med många vanliga filtermaterial.
Arsenik (V), eller arsenat, är mindre giftig och lättare att rena bort eftersom den binder bättre till filtermedier. Därför omvandlas arsenik (III) ofta till arsenik (V) genom oxidation före rening.
Gränsvärde
Privatpersoner: 5 µg/l
Kommersiellt och offentligt: 5 µg/l
Varför uppstår det?
Arsenik finns naturligt i vissa bergarter och jordlager. När grundvatten rör sig genom dessa material kan arsenik lösas ut och hamna i brunnsvattnet. Halterna påverkas bland annat av:
- Berggrundens sammansättning
- Vattnets pH-värde
- Syrehalter i marken (redoxförhållanden)
- Lång uppehållstid i berg och jordlager
I Sverige är det vanligare med förhöjda halter i bergborrade brunnar i vissa områden.
I vissa delar av världen kan arsenik även komma från:
- Gruvverksamhet
- Förorenad mark
- Industriutsläpp
Hur märks det?
Arsenik syns, luktar eller smakar inte i vatten och kan därför bara upptäckas genom vattenanalys.
Risker/hälsoeffekter
Arsenik ökar risken för cancer, både efter tillfällig och längre tids exponering. Exponering av höga halter arsenik under lång tid ökar risken för cancer i huden, lungorna, urinblåsa samt troligen även i njurar och lever. Det kan även orsaka hjärt- och kärlsjukdom, leverskada, kronisk hosta, typ-2 diabetes och hudförändringar.
Lösningar
Vi på Vattenreningsgruppen har till skillnad från många av våra konkurrenter metoder för att reducera både 3-värd och 5-värd arsenik, i en och samma filterlösning på bästa sätt. Socialstyrelsen utförde tester med våra filter där reningsmetoder jämfördes för att kontrollera vilken som metod som var effektivast vid reducering av 3-värd och 5-värd arsenik; resultatet visade att vårt filtermaterial ArsenX var effektivare för reducering av båda typer, jämfört med omvänd osmos.
Vi rekommenderar
VRG ArsenX 3P
Mikroorganismer – Bakterier, virus, svamp, alger m.m
Mikroorganismer är ett samlingsnamn för levande organismer i vattnet och är mikroskopiska till storleken, dessa finns i sjöar, hav, grundvatten och i dricksvatten.
Vanliga typer av mikroorganismer i vatten:
Det finns en uppsjö av olika bakterier som bär på olika sjukdomar. De mikrobiologiska parametrarna som vi tittar främst på när det rör sig om vatten är koliforma bakterier, escherichia coli (E.Coli) och odlingsbara mikroorganismer.
Koliforma bakterier förekommer naturligt i jord och vatten men också i tarmkanalen hos djur och människor, och indikerar oftast risk för att ytvatten trängt in i brunnen. E.coli bakterier finns i tarmkanalen hos djur och människor. Förekomsten av denna bakterie i vattnet tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller direkt påverkan av att smådjur fallit ner i brunnen.
- Bakterier
Små encelliga organismer. Många är ofarliga och viktiga för naturens kretslopp, men vissa kan orsaka sjukdomar, till exempel Escherichia coli (E. coli), koliforma, intestinala enterokocker - Virus
Ännu mindre än bakterier. De kan inte föröka sig själva utan behöver infektera en värdcell. Exempel är Norovirus, virus i vatten kommer ofta från avloppsvatten eller avföring som inte renats ordentligt. - Protozoer (urdjur)
Encellig organism som kan leva i vatten. Ett exempel är Giardia lamblia, som kan orsaka magsjuka. - Alger och mikroskopiska svampar
Vissa är viktiga för ekosystemet eftersom de producerar syre och är basen i näringskedjan.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Odlingsbara mikroorganismer | 1000 | Vid onormal förändring |
| Långsamväxande bakterier | – | Vid onormal förändring |
| Koliforma bakterier | 50-500 | Påvisad |
| Escherichia coli (E. coli) | Påvisad | Påvisad |
| Intestinala enterokocker | – | Påvisad |
| Aktinomyceter | – | 100 |
| Clostridium perfringens | – | Påvisad |
| Mikrosvamp | – | 100 |
Varför uppstår det?
En förorenad vattentäkt är hälsovådlig att använda utan att vattnet genomgår en säker behandling, detta trots att människor nyttjat vattentäkten under många år utan att bli sjuka. Vattenkvaliteten kan ändra sig mycket snabbt. Förekomsten av bakterier i en brunn beror oftast på att vattnet i brunnen har stått stilla under längre period eller att brunnen inte håller tätt. Det kan bero på inläckage från avloppsbrunnar, infiltrationsanläggningar eller omkringliggande jordbruk. Nyborrade brunnar har oftast förhöjt antal mikroorganismer i vattnet, men brukar minska efter en tids användning.
Hur märks det?
Om dricksvatten innehåller mikroorganismer som bakterier, virus eller parasiter kan det orsaka magsjuka. Vanliga symtom är diarré, illamående, kräkningar, magont, feber och trötthet. Besvären kan uppstå från några timmar till flera dagar efter att man druckit det förorenade vattnet.
Små barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar är extra känsliga och riskerar att bli mer allvarligt sjuka. Vid kraftig eller långvarig diarré, hög feber eller tecken på uttorkning bör sjukvård kontaktas.
Misstänkt förorenat vatten ska inte drickas utan att först kokas.
Risker/hälsoeffekter
En viktig frågeställning är huruvida vattnet är säkert att dricka eller inte. En stor risk i vattnet kan innebära förekomst av mikrobiologiska föroreningar. Sådan vattenförorening kan sprida sjukdomar som även kan ha dödlig utgång.
Lösningar
För att ta bort eller oskadliggöra mikroorganismer i vatten används olika metoder beroende på situation och vattenkälla.
- UV-desinfektion (UV-system)
UV-ljus skadar mikroorganismernas DNA så att de inte kan föröka sig. Metoden är effektiv men kräver klart vatten och rätt dimensionerad utrustning. - Klorering
Klor dödar de flesta bakterier och virus. Används ofta i kommunala vattenverk. Vissa parasiter, som Cryptosporidium, är dock mer motståndskraftiga.
Vi rekommenderar
UV-system
Bly
Bly i dricksvatten är en allvarlig fråga eftersom bly är en giftig metall som kan påverka hälsan även vid låga halter.
Gränsvärde
Privatpersoner: 5 µg/l
Kommersiellt och offentligt: 5 µg/l
Varför uppstår det?
Bly i dricksvattnet kommer nästan alltid från gamla rör och installationer, inte från råvattnet.
Vanliga källor är:
- Äldre blyrör (vanligt före 1950-talet)
- Lödningar i äldre kopparrör
- Armaturer och mässingsdetaljer
Om vattnet är surt (lågt pH) eller har låg alkalinitet kan det vara mer korrosivt och då lösa ut mer bly från installationerna.
Hur märks det?
Bly syns, luktar eller smakar inte. Det kan endast upptäckas genom vattenanalys. Eftersom att bly inte förekommer naturligt i vattnet bör vattenprovet tas från tappstället när vattnet inte har använts på ett tag, dvs. att vattnet har legat stilla i rören i några timmar, gärna efter natten.
Risker/hälsoeffekter
Bly är särskilt farligt för spädbarn, små barn och gravida. Det kan påverka nervsystemet, inlärningsförmåga och utveckling. Hos vuxna kan långvarig exponering påverka blodtryck och njurar.
Lösningar
Om det förekommer bly i vattnet bör man byta ut gamla rör och armaturer, om det inte görs bör du åtminstone spola vattnet ordentligt innan du dricker vattnet, alternativet är att installera en filterutrustning för ett tappställe för dricksvatten. Att installera omvänd osmos för ett tappställe kan därför vara ett enkelt sätt för dig att säkerställa ett hälsosamt vatten till förmånligt pris.
Vi rekommenderar
RO-206S
Fluorider
Är en mineral som förekommer naturligt i dricksvattnet och anses ha en naturligt kariesförebyggande effekt.
Gränsvärde
Privatpersoner: 1,5 mg/l
Kommersiellt och offentligt: 1,5 mg/l
Varför uppstår det?
Fluor finns naturligt i vissa mineral i berggrunden. När grundvatten passerar genom dessa bergarter kan fluorid lösas ut och hamna i brunnsvattnet. Halterna påverkas bland annat av:
- Hur länge vattnet varit i kontakt med berggrunden
- Berggrundens sammansättning
- Vattnets pH-värde
Hur märks det?
Fluorid varken syns, luktar eller smakar i vattnet och kan bara fastställas genom analys.
Risker/hälsoeffekter
Måttliga halter av fluorid under gränsvärdet har normalt en positiv effekt på tandstatusen. Skillnaden i halt när fluorid övergår från att ha en positiv till att ha en negativ effekt är liten. Konsumtion av dricksvatten med fluoridhalt över gränsvärdet under tiden då tänderna anläggs hos barn innebär ökad risk för tandemaljfläckar (fluoros). Vid mycket höga halter ökar även risken för fluorinlagring i benvävnad (osteofluoros), vilket på lång sikt kan ha negativ påverkan på benvävnadens hållfasthet.
Lösningar
Omvänd osmos är den vanligaste metoden för att reducera fluorider i vattnet och kan med fördel installeras för ett tappställe alternativt för hela huset. Att reducera fluorider på allt vatten är oftast en kostsam lösning, detta då utrustningen oftast kräver förbehandling och efterbehandling av vattnet, samt en lagringstank då omvänd osmos generellt producerar vatten väldigt långsamt. Att installera omvänd osmos för ett tappställe kan därför vara ett enkelt sätt för dig att säkerställa ett hälsosamt vatten till förmånligt pris.
Vi rekommenderar
RO 200-serien
Natrium, klorider & sulfat – Korrosiva salter
Klorider är en jon som förekommer i allt naturligt vatten, oftast associerad med salter (natriumklorider) där koncentrationen är väldigt hög i havsvatten. Naturligt vatten innehåller större eller mindre mängder salter, beroende på grundvattennivåer (saltpåverkat grundvatten), upplöst berggrund, avloppsvatten, vägsalt, misskötta filter som återuppladdas med salt m.m.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Klorider | 100 mg/l | 100 mg/l |
| Natrium | 100 mg/l | 100 mg/l |
| Sulfat | 100 mg/l | 100 mg/l |
Varför uppstår det?
Salt (natrium och klorid) i dricksvatten kan bero på flera olika orsaker
Saltvatteninträngning (vanligt vid kustnära brunnar)
I kustnära områden kan salt havsvatten tränga in i grundvattnet, särskilt om vattenuttaget är stort eller grundvattennivån är låg.
Vägsalt
I områden där man saltar vägar vintertid kan salt tränga ner genom marken och påverka brunnar.
Naturliga markförhållanden
Vissa jord- och bergarter innehåller naturligt högre halter av klorid.
Vattenavhärdare
Har du ett vattenfilter som återuppladdas med avhärdningssalt (jonbytare) tillsätts natrium eller klorider i vattnet när vissa ämnen tas bort i filtret. Det kan ge förhöjda natrium- eller kloridhalter, särskilt om utrustningen är felinställd eller defekt.
Hur märks det?
Höga mängder av salt känns oftast igen om halterna överstiger 250 mg/l, ibland smakar det konstigt innan det faktiskt smakar salt om vattnet. Om vattnet har en hög sulfathalt kan natrium förena sig med detta och bilda natriumsulfat som då ger vattnet en bitter smak.
Om du misstänker att du har höga salthalter är du välkommen att komma förbi med en flaska vatten, då kan vi mäta konduktiviteten med våra fältinstrument, vilket ger oss en indikation på huruvida den är hög eller inte och om detta bör utredas ytterligare.
Risker/hälsoeffekter
Höga halter kan inte bara leda leda till smakförändringar, det kan även uppstå vita beläggningar på föremål som vattnet kommer i kontakt med (duschväggar, glas, handfat osv). Höga halter av korrosiva salter (bland annat klorider och sulfat) kan leda till korrosionsangrepp i vattenledningar, värmepumpar m.m., som i sin tur kan leda till hälsomässigt skadliga halter av koppar och bly i vattnet.
Höga halter av klorider kan också kopplas till höga halter av natrium, vilket kan leda till förhöjt blodtryck, skador på hjärta och artärer; därför bör natriumhalten inte vara för hög.
Lösningar
Omvänd osmos är den vanligaste metoden för att reducera salter i vattnet och kan med fördel installeras för ett tappställe alternativt för hela huset. Att reducera salter på allt vatten är oftast en kostsam lösning, detta då utrustningen oftast kräver förbehandling och efterbehandling av vattnet, samt en lagringstank då omvänd osmos generellt producerar vatten väldigt långsamt. Att installera omvänd osmos för ett tappställe kan därför vara ett enkelt sätt för dig att säkerställa ett gott vatten till förmånligt pris. Att inte installera på allt inkommande vatten kan dock påverka de tekniska delarna i huset.
Vi rekommenderar
Omvänd osmos – APRO
Nitrat, nitrit & ammonium
Ammonium (NH₄⁺), nitrit (NO₂⁻) och nitrat (NO₃⁻) är olika former av kväve. När organiskt material bryts ner bildas ammonium. I syresatt vatten omvandlar bakterier ammonium först till nitrit och sedan vidare till nitrat – en process som kallas nitrifikation. Nitrat är den mest stabila formen i syrerikt vatten och den som oftast påträffas i brunnar.
Fosfat (PO₄³⁻) innehåller fosfor och kalium (K⁺) är ett grundämne. Tillsammans med kväve utgör de de tre viktigaste växtnäringsämnena – det som kallas NPK (kväve, fosfor, kalium). Därför förekommer de ofta tillsammans i handelsgödsel och stallgödsel.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Ammonium | 0,5 mg/l | 0,5 mg/l |
| Fosfat | 0,6 mg/l | – |
| Kalium | 12 mg/l | – |
| Nitrat | 20 (50*) mg/l | 50 mg/l |
| Nitrit | 0,1 (0,5*) mg/l | 0,5 mg/l |
* Otjänligt vid
Varför uppstår det?
Nitrat, nitrit, ammonium, fosfat och kalium hänger ihop genom naturens näringskretslopp och förekommer ofta tillsammans vid påverkan från jordbruk, gödsel, avlopp eller organiskt material.
I naturen och i jordbruk förekommer de ofta tillsammans eftersom de ingår i handelsgödsel och stallgödsel. Om man hittar förhöjda halter av ammonium, fosfat och kalium i en brunn kan det därför tyda på påverkan från gödsling, läckage från avlopp eller ytvatteninträngning.
Däremot ingår ammonium också i kvävets kretslopp och kan omvandlas vidare till nitrit och nitrat, medan kalium och fosfat inte genomgår samma typ av biologisk omvandling i vatten.
Om flera av dessa ämnen är förhöjda samtidigt kan det tyda på:
- Påverkan från jordbruk eller gödsling
- Läckage från avloppsanläggning
- Inträngning av ytvatten i brunn
Hur märks det?
I praktiken går det inte att upptäcka nitrat, nitrit, ammonium, fosfat eller kalium genom smak, lukt eller utseende. De är färglösa och ger oftast inga tydliga sinnesintryck i de halter som förekommer i dricksvatten. Det säkraste sättet att upptäcka dem är genom en vattenanalys på laboratorium. Då får du exakta halter och kan bedöma om värdena ligger över riktvärden eller inte.
- Förhöjt nitrat kan förekomma i jordbruksområden eller nära avlopp.
- Ammonium kan ibland kopplas till luktproblem eller bakteriepåverkan.
- Höga näringshalter kan bidra till algtillväxt i ytvatten, men syns inte direkt i dricksvatten.
Risker/hälsoeffekter
Riskerna varierar mellan ämnena och beror på haltnivå samt exponeringstid.
Nitrat kan vid höga halter vara en hälsorisk, särskilt för spädbarn. I kroppen kan nitrat omvandlas till nitrit, vilket kan påverka blodets syretransport och orsaka methemoglobinemi (”blå bebis-syndrom”). Därför finns tydliga gränsvärden i dricksvatten.
Nitrit är mer reaktivt och potentiellt farligare än nitrat. Det kan direkt påverka blodets förmåga att transportera syre och ska normalt inte förekomma i dricksvatten.
Ammonium är i sig sällan en direkt hälsorisk i de halter som brukar förekomma i brunnar, men kan indikera påverkan från avlopp eller organiskt material. Det kan också försämra desinfektion och bidra till bakterietillväxt.
Fosfat innebär normalt ingen direkt hälsorisk i dricksvatten, men kan tyda på påverkan från avlopp eller gödsel och bidra till övergödning i ytvatten.
Kalium är ett livsnödvändigt mineral och är vanligtvis inte problematiskt i normala halter. Personer med nedsatt njurfunktion kan dock behöva vara försiktiga vid höga nivåer.
Sammanfattningsvis är det främst nitrat och nitrit som kan innebära tydliga hälsorisker, medan ammonium, fosfat och kalium oftare fungerar som indikatorer på påverkan eller näringsbelastning. En vattenanalys är avgörande för att bedöma riskerna.
Lösningar
Det finns diverse lösningar för dessa ämnen, den lösning som tar bort alla dessa ämnen är en omvänd osmos, alternativet är att installera ett jonbytarfilter med en särskild framtagen massa för reducering av nitrat, nitrit och fosfat. Filterutrustningen finns i diverse storlekar och utföranden beroende på halten av de olika ämnena samt hur mycket golvyta som finns att tillgå. Filtermaterialet regenereras med avhärdningssalt.
Vi rekommenderar
Nitratfilter – N20 CSM
PFAS, PFOS & PFOA – ”Evighetskemikalier”
PFAS är en samlingsbenämning för en stor grupp syntetiska kemikalier som kallas per- och polyfluorerade alkylsubstanser. PFOS är en av de mest kända och tidigare vanligt förekommande PFAS-ämnena.
Dessa ämnen har använts i bland annat brandskum, impregneringsmedel, textilier, stekpannor och industriella processer eftersom de är mycket vatten-, fett- och smutsavvisande.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| PFAS 4 | 4,0 ng/l* | 4,0 ng/l |
| PFAS 21 | 100 ng/l* | 100 ng/l |
*Anges som riktvärde
Varför uppstår det?
PFAS bryts ner extremt långsamt i naturen och kallas därför ofta för ”evighetskemikalier”. De kan spridas via:
- Brandsläckningsskum (t.ex. vid flygplatser och brandövningsplatser)
- Industriutsläpp
- Förorenad mark som läcker till grundvatten
När PFAS väl hamnar i grundvattnet kan de spridas över stora områden och påverka dricksvattenbrunnar.
Hur märks det?
Eftersom PFAS inte syns, luktar eller smakar i vatten kan de endast upptäckas genom laboratorieanalys. I Sverige finns gränsvärden för PFAS i dricksvatten för att skydda hälsan.
Risker/hälsoeffekter
PFAS-ämnen i dricksvatten kan innebära hälsorisker vid långvarig exponering, särskilt om halterna är förhöjda. Ämnena är mycket svårnedbrytbara och kan lagras i kroppen under lång tid, främst i blod och lever.
Forskning har kopplat vissa PFAS, däribland PFOS och PFOA, till flera möjliga hälsoeffekter. Bland annat har man sett samband med påverkan på immunförsvaret, vilket kan ge sämre effekt av vaccinationer. Det finns också kopplingar till förhöjda kolesterolvärden, leverpåverkan och störningar i hormonbalansen.
Vid långvarig exponering har studier visat samband med ökad risk för vissa cancerformer, bland annat njur- och testikelcancer. Det finns även indikationer på att PFAS kan påverka fertilitet och fosterutveckling.
Risken beror på haltnivå, exponeringstid och individuella faktorer. Eftersom PFAS varken syns, luktar eller smakar i vatten kan de endast upptäckas genom laboratorieanalys. Därför är provtagning viktig i områden där det finns misstanke om förorening.
Lösningar
PFAS är svårnedbrytbara ämnen och kräver särskilda reningstekniker för att avlägsnas från dricksvatten. Vanliga hushållsfilter räcker oftast inte. En av de mest använda metoderna är att använda speciella koltyper. PFAS-ämnen fastnar på kolytan genom adsorption. Metoden fungerar bra, särskilt för längre PFAS-kedjor som PFOS och PFOA, men filtret måste bytas regelbundet för att behålla effekten. Reningsresultatet hänger även ihop med ämnenas olika fibersammansättningar.
Det finns ävn specialanpassade jonbytarmassor som är mycket effektiva och har ofta hög kapacitet för PFAS, även kortkedjiga varianter. Nackdelen med denna metod är att massorna oftast är väldigt dyra.
Omvänd osmos bygger på en membranteknik som avskiljer PFAS mycket effektivt. Används ofta som punktinsats i hushåll, exempelvis under diskbänken i köket.
För att säkerställa ett mycket gott resultat och särksilt vid extrema nivåer kan det behövas kombinera olika typer av metoder.
Vi rekommenderar
PFAS Armor
pH-värde – Surt och aggressivt vatten
Ett vatten som smakar surt beror på att pH-värdet är lågt och innehåller då en hög halt av kolsyra(aggressivt)/koldioxid. Kolsyrat vatten förekommer oftast i områden där berg och jord saknar eller har låga halter av kalk.
Gränsvärde
| pH-värde | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Under | 6,5 | 6,5 |
| Över | 10,5 | 9,5 |
Varför uppstår det?
Lågt eller högt pH-värde i vatten beror främst på vattnets kontakt med mark, berg och olika mineraler, men kan också påverkas av mänsklig aktivitet och vattenbehandling.
Lågt pH (surt vatten) uppstår ofta i områden med kalkfattig berggrund, till exempel granit. Där finns få mineraler som kan neutralisera naturliga syror i marken. Regnvatten är i sig svagt surt och när det rinner genom jordlager med organiskt material kan det ta upp ytterligare syror, vilket sänker pH-värdet. Ytvatten har oftare lägre pH än grundvatten.
Högt pH (basiskt vatten) uppstår vanligtvis när vattnet passerar genom kalkrik berggrund, som kalksten. Då löses kalciumkarbonat och andra basiska mineraler ut i vattnet, vilket höjer pH-värdet. Även vissa vattenbehandlingsmetoder, till exempel pH-justering för att minska korrosion, kan höja pH.
Hur märks det?
Det säkraste sättet att upptäcka om du har lågt eller högt pH-värde i vattnet är genom en vattenanalys. Ett laboratorietest ger ett exakt värde och visar om vattnet ligger inom det rekommenderade intervallet (cirka 6,5–9,0).
Det finns också vissa tecken du kan vara uppmärksam på. Om vattnet har lågt pH (surt vatten) kan du märka metallisk smak, blågröna eller gröna missfärgningar i handfat och runt kranar (från kopparrör), eller att rör och installationer slits ovanligt snabbt.
Om vattnet har högt pH (basiskt vatten) kan du uppleva att det bildas mer kalkbeläggningar, att vattnet känns ”halt” eller att smaken upplevs som platt eller något bitter.
Risker/hälsoeffekter
Ett för lågt eller för högt pH-värde i dricksvatten kan orsaka olika problem. Om vattnet har lågt pH, det vill säga är surt (under cirka 6,5), kan det bli korrosivt. Det innebär att det kan fräta på rör och installationer, särskilt metallrör. Då finns risk att metaller som koppar och järn löses upp i vattnet, vilket kan ge missfärgning, metallisk smak och på sikt skador på VVS-systemet.
Om pH-värdet istället är för högt (över cirka 9) blir vattnet mer basiskt. Det kan bidra till ökade kalkutfällningar och beläggningar i rör och hushållsapparater. Högt pH kan även påverka smaken och försämra effekten av vissa desinfektionsmetoder, exempelvis klorering.
Lösningar
Du kan höja vattnets pH-värde antingen med en doseringsstation pH+ eller genom att låta vattnet passera ett alkaliserande filtermaterial. Vilken metod som passar bäst beror på hur lågt pH-värdet är och hur vattnets övriga sammansättning ser ut.
En doseringsstation fungerar genom att en pH-höjande lösning doseras direkt i vattenledningen i proportion till vattenflödet. Det ger en snabb och exakt höjning av pH-värdet och är särskilt lämpligt om vattnet är kraftigt surt eller har låg alkalinitet. Metoden påverkar inte hårdheten i någon större utsträckning och ger en stabil och kontrollerad dosering.
Ett alternativ är att installera ett filter med kalkbaserat material, exempelvis kalcit eller dolomit. När vattnet passerar filtret löses materialet långsamt upp och neutraliserar det sura vattnet, vilket höjer pH-värdet. Denna metod är enkel men ökar samtidigt vattnets hårdhet något eftersom kalcium och magnesium tillförs.
Vi rekommenderar
Doseringsstation pH+
Radon
Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas när radium sönderfaller.
Gränsvärde
Privatpersoner: 1000 Bq/l
Kommersiellt och offentligt: 100 Bq/l
Varför uppstår det?
Radon finns naturligt i berggrunden och tillförs grundvattnet, vilket gör att bergborrade brunnar generellt har högre halter av radon än grävda brunnar.
Ytvattentäkter som vattendrag och sjöar, innehåller oftast inget radon. Radonhalten kan skilja mycket mellan näraliggande brunnar, vilket innebär att grannens brunn inte behöver ha höga halter för att din har det. Därför måste varje brunn mätas för radon.
Hur märks det?
Radon syns, luktar eller smakar inte i vatten och kan därför bara upptäckas genom vattenanalys.
Risker/hälsoeffekter
Radon i vatten varken smakar eller luktar och är inte farligt att dricka, däremot att vistas i radonhaltig luft under längre tid kan leda till lungcancer.
När radon sönderfaller fastnar det på dammpartiklar som vi sedan andas in, om man har höga halter radon i vattnet kan risken för hälsoeffekter vara stor vid exempelvis duschning då vi andas in gasen. När radonhaltigt vatten tappas upp eller luftas genom exempelvis tvättning eller diskning avgår även då radonet till inomhusluften.
Lösningar
Radonhalt i dricksvatten >1 000 Bq/ liter bedöms som otjänligt och måste behandlas. Genom att installera en radonavskiljare kan du reducera radonhalten upp till 99%, vilket är den effektivaste reningsmetoden för reducering av radon på marknaden. Att reducera radon genom absorption med kol kan också göras, detta är dock inget som vi rekommenderar då det utan regelbundna tester av vattnet är omöjligt att svara på huruvida vattnet är tjänligt eller inte.
Vi rekommenderar
Radonett A1UV
Uran
Uran är ett naturligt förekommande ämne som finns i vissa bergarter och jordlager. I vissa områden i Sverige kan uran därför förekomma i grundvatten och i vatten från djupborrade brunnar.
Uran i dricksvatten märks vanligtvis inte på smak, lukt eller färg. Det betyder att vattnet kan se helt normalt ut trots att halterna är förhöjda. Därför är det viktigt att analysera vattnet om man använder en egen brunn.
Gränsvärde
Privatpersoner: 30 µg/l
Kommersiellt och offentligt: 30 µg/l
Varför uppstår det?
Uran finns naturligt i vissa bergarter, särskilt i granit och pegmatit. När grundvatten rör sig genom dessa bergarter kan små mängder uran lösas ut och följa med vattnet till en brunn.
I Sverige är förhöjda uranhalter vanligast i bergborrrade brunnar.
Hur märks det?
Uran syns, luktar eller smakar inte i vatten och kan därför bara upptäckas genom vattenanalys.
Risker/hälsoeffekter
Uran är giftigt och påverkar människans njurar negativt, vilket kan leda till inflammation och förändringar i urinens sammansättning. Långvarig exponering av denna tungmetall kan leda till cancer eftersom den sönderfaller till andra radioaktiva ämnen, såsom radium. Det är dock dess kemiska egenskaper som är oroväckande och inte dess radioaktivitet, detta då uran transporteras genom blodomloppet och lagras sedan i njurarna.
Lösningar
De vanligaste metoderna för att reducera uran är genom jonbyte eller omvänd osmos. Eftersom att uran endast intas genom förtäring är det inte nödvändigt att installera en utrustning på allt vatten, således kan en omvänd osmos för ett tappställe installeras i exempelvis köket. Om vattnet ska kunna drickas på alla tappställen kan istället jonbyte användas, ett filter installeras således på inkommande vatten och innehåller ett filtermaterial som återuppladdas med avhärdningssalt.
Vi rekommenderar
VRG U CSM
Koppar
Koppar i dricksvatten kommer oftast från husets egna installationer, inte från själva råvattnet. Det är främst kopparrör som med tiden kan släppa ifrån sig koppar till vattnet, särskilt om vattnet är surt (lågt pH) eller har låg alkalinitet och därmed är korrosivt.
Gränsvärde
Privatpersoner: 0,2 mg/l (otjänligt vid 2,0 mg/l)
Kommersiellt och offentligt: 2,0 mg/l
Varför uppstår det?
När vatten står stilla i ledningarna, till exempel över natten, kan koppar lösas upp från rören eller varmvattenberedare. Ju surare och mjukare vattnet är, desto mer koppar kan frigöras.
Aggressivt vatten är inte det enda som gör att koppar löses upp, det kan även bero på galvaniska strömmar uppstår när två olika metaller är i kontakt med varandra och samtidigt befinner sig i en fuktig miljö, till exempel i ett vattenledningssystem. Då bildas en svag elektrisk ström mellan metallerna, vilket kan leda till så kallad galvanisk korrosion. I praktiken innebär det att den oädlare metallen börjar brytas ner snabbare. I vatteninstallationer kan detta exempelvis ske om kopparrör kopplas direkt till galvaniserade stålrör. Då kan stålet börja korrodera, vilket kan orsaka läckage, missfärgat vatten eller metallutfällningar. Problemet kan förebyggas genom att använda övergångskopplingar (dielektriska kopplingar), undvika olämpliga metallkombinationer och säkerställa att vattnets kemi inte är onödigt korrosiv.
Hur märks det?
Koppar kan i vissa fall upptäckas genom att det bidrar till en metallisk smak på vattnet, det finns dock andra ämnen som kan ge samma typ av smak, som t.ex. järn. Ett vatten med mycket koppar kan orsaka blågröna utfällningar och missfärgningar i handfat, badkar eller runt kranar. Det kan orsaka missfärgningar på håret och göra det grönt. Eftersom att det är sällsynt att koppar förekommer naturligt i vattnet bör vattenprovet tas från tappstället när vattnet inte har använts på ett tag, dvs. att vattnet har legat stilla i rören i några timmar, gärna efter natten.
Risker/hälsoeffekter
Koppar är ett livsnödvändigt spårämne i små mängder, men höga halter kan orsaka magbesvär som illamående och kräkningar. Små barn är mer känsliga.
Vad kan man göra?
Om det förekommer koppar i vattnet bör man byta ut gamla rör och armaturer, om det inte görs bör du åtminstone spola vattnet ordentligt innan du dricker vattnet, alternativet är att installera en filterutrustning för ett tappställe för dricksvatten. Att installera omvänd osmos för ett tappställe kan därför vara ett enkelt sätt för dig att säkerställa ett hälsosamt vatten till förmånligt pris.
Eftersom att koppar oftast beror på lågt pH-värde och alkalinitet bör man istället höja pH-värdet i vattnet. En doseringsstation fungerar genom att en pH-höjande lösning doseras direkt i vattenledningen i proportion till vattenflödet. Det ger en snabb och exakt höjning av pH-värdet och är särskilt lämpligt om vattnet är kraftigt surt eller har låg alkalinitet. Metoden påverkar inte hårdheten i någon större utsträckning och ger en stabil och kontrollerad dosering.
Vi rekommenderar
Doseringsstation pH+
Järn & Mangan
I dricksvatten är järn och mangan oftast inte farliga i de halter som förekommer i Sverige, men de kan orsaka praktiska problem. Järn kan ge brunt vatten, missfärgningar på sanitetsporslin och tvätt samt en metallisk smak. Mangan kan ge svarta beläggningar, mörka partiklar och ibland påverka smaken.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Järn | 0,5 mg/l | 0,2 mg/l |
| Mangan | 0,3 mg/l | 0,05 mg/l |
Varför uppstår det?
Finns naturligt i grundvattnet och kommer vanligtvis in i vatten från berggrunden och jorden runt vattenkällan, vilket sedan löses upp. Det finns många typer av järn, men vi delar oftast upp dom i två kategorier, lättfällt och svårfällt järn. Lättfällt järn uppenbaras i form av röd-bruna partiklar när det järnrika vattnet kommer i kontakt med syre, då det oxideras. Om man häller detta vatten i ett glas kommer partiklarna därefter falla till botten av glaset. Svårfällt järn oxiderar inte lika lätt och smakar väldigt illa.
Mangan förekommer oftast i samma vattenkällor som järn och behandlas ofta på samma sätt. Framhävs genom svarta, grå och bruna partiklar, kan orsaka beläggningar och fläckar på samma sätt som med järn.
Hur märks det?
Järn och mangan i vatten märks ofta genom synliga tecken i hemmet.
Järn kan upptäckas genom att vattnet är brunt, gulaktigt eller grumligt, särskilt när det spolas efter att ha stått still. Det kan också ge bruna missfärgningar i handfat, toalett och på tvätt samt en svag metallisk smak. När vattnet får stå i ett glas kan bruna partiklar bildas och sjunka till botten.
Mangan märks ofta som svarta eller mörkbruna beläggningar i sanitetsporslin, på duschväggar eller i tvättmaskinen. Det kan även ge mörka partiklar i vattnet och orsaka grå eller svarta fläckar på tvätt.
Risker/hälsoeffekter
Järn- och manganrikt vatten kan visserligen se väldigt oestetiskt tilltalande ut, men det utgör ingen hälsorisk. Det kan orsaka stora röda och orangea, svart och grå fläckar i toaletter, dusch och andra hushållsapparater, missfärgningar av kläderna vid tvättning. Vid höga halter av järn kan detta orsaka stora problem med igensättningar av rörledningar, då det blir slambildningar i rören. Järn orsakar ofta även dålig smak och lukt på vattnet, vilket smakar metalliskt, vissa kan uppleva att det smakar blod.
Lösningar
Järn och mangan kan reduceras i ett större avhärdningsfilter, däremot om halterna är så pass höga är risken att det slammar igen men också att natriumhalten som ökar efter jonbytet blir väldigt högt. Om det förekommer svårfällt järn kan någon form av oxidation som hjälper till att få järnet att fälla ut behövas. Ett filter för att reducera järn- och mangan är i dessa fall mycket effektiva. Vi använder oss av ett oxidationsmedel som innehåller cirka 10 gånger mer syre än klor, vilket ger perfekt reningsresultat.
Vi rekommenderar
Tekotrol Röd med doseringskärl
Kalk (kalcium och magnesium) – Hårt vatten
Vad är hårt vatten?
Vattnets hårdhet avgörs av två grundämnen: magnesium och kalcium. Om vattnet innehåller höga halter av dessa, kallas det hårt vatten. Vattnets hårdhet mäts i tyska hårdhetsgrader (°dh), där gränsvärdet ligger på 15 °dH.
Hårdheten klassas enligt nedanstående tabell:
| Kalcium + Magnesium | Tyska hårdhetsgrader | Klassning |
|---|---|---|
| 0 – 14 mg/l | 0 – 2,0°dH | Mycket mjukt |
| 15 – 35 mg/l | 2,1 – 4,9°dH | Mjukt |
| 36 – 70 mg/l | 5,0 – 9,8°dH | Medelhårt |
| 71 – 150 mg/l | 9,9 – 20,9°dH | Hårt |
| > 150 mg/l | > 21°dH | Mycket hårt |
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Hårdhet | 15°dH | – |
| Kalcium | 100 mg/l | 100 mg/l |
| Magnesium | 30 mg/l | 30 mg/l |
Varför uppstår det?
Hårt vatten beror på att vattnet innehåller höga halter av kalcium och magnesium, två mineraler som finns naturligt i berg och jord.
När grundvatten rör sig genom marklager och bergarter – särskilt kalksten och andra kalkrika formationer – löses dessa mineraler ut och följer med vattnet. Ju längre kontakt vattnet har med mineralrika bergarter, desto högre kan hårdheten bli.
I Sverige är hårt vatten vanligast i områden med kalkrik berggrund, till exempel delar av Skåne, Gotland och Uppland.
Hur märks det?
Du kan märka att du har kalk (hårt vatten) genom flera tydliga tecken i hemmet.
Det vanligaste är vita eller grå beläggningar på kranar, duschväggar, kakel och i vattenkokare. Kalk kan också ge en vit hinna på glas och bestick efter disk. I duschen kan det bli svårare att få bort tvålrester eftersom hårt vatten gör att tvål löddrar sämre och lämnar avlagringar.
Andra tecken är:
- Torr hud och strävt hår efter dusch
- Tvätt som känns stel
- Kalkavlagringar i kaffebryggare och varmvattenberedare
- Varmvattenberedarens effekt har minskat genom åren
Det säkraste sättet att avgöra om du har kalk i vattnet är att göra en vattenanalys som mäter vattnets hårdhet (°dH). Det ger ett exakt värde på kalkhalten. Om du har kommunalt vatten kan du kontrollera vad du har för hårdhet genom att kolla på kommunens hemsida, alternativt kontakta oss så hjälper vi dig.
Risker/hälsoeffekter
Är hårt vatten farligt? Hårt vatten är inte farligt att dricka, däremot kan det skapa problem och slitage av hushållsprodukter, såsom kaffebryggare, diskmaskiner, tvättmaskiner, textil, värmepannor, varmvattenberedare med mera. Detta eftersom att när kalk värms upp sker det kalkutfällning och bildar således beläggningar i och utanpå rören. När du duschar i hårt vatten kan du med känslig hud i vissa fall märka dessa kalkutfällningar, kalken i vattnet lägger sig som en hinna över porerna på huden och täpper till, vilket i sin tur kan leda till klåda och rodnande hud.
Lösningar
Att installera ett avhärdningsfilter med återuppladdningsbart filtermaterial är det vanligaste och mest effektiva sättet att reducera kalk på. Filtermaterialet är laddat med positivt laddade joner (natrium) som byter plats med kalcium- och magnesiumjoner när vattnet passerat genom filtermassan. I samband med regenerering av filtermaterialet (spolning och återuppladdning) byter jonerna åter plats där det kalkrika vattnet spolas till avlopp och filtermaterialet återuppladdas återigen med natrium från avhärdningssalt. Kalkfritt vatten löser upp befintligt kalk, dvs. ett avhärdningsfilter rensar rörledningar och varmvattenberedare som har kalkbeläggningar sedan tidigare.
Man kan även använda scale armor som monteras vid husets inkommande vatten. Systemet förhindrar uppbyggnad av kalkavlagringar i rör och apparater genom att hämma tillväxten av kalcium- och magnesiumkarbonatkristaller, istället för göra vattnet mjukt. Genom att förebygga kalkbildning bidrar det till renare rör, bättre prestanda i vitvaror och lägre energiförbrukning.
Vi rekommenderar
Culligan Avenew 9L
Natrium, klorider, sulfat – Korrosiva salter
Klorider är en jon som förekommer i allt naturligt vatten, oftast associerad med salter (natriumklorider) där koncentrationen är väldigt hög i havsvatten. Naturligt vatten innehåller större eller mindre mängder salter, beroende på grundvattennivåer (saltpåverkat grundvatten), upplöst berggrund, avloppsvatten, vägsalt, misskötta filter som återuppladdas med salt m.m.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Klorider | 100 mg/l | 100 mg/l |
| Natrium | 100 mg/l | 100 mg/l |
| Sulfat | 100 mg/l | 100 mg/l |
Varför uppstår det?
Salt (natrium och klorid) i dricksvatten kan bero på flera olika orsaker
Saltvatteninträngning (vanligt vid kustnära brunnar)
I kustnära områden kan salt havsvatten tränga in i grundvattnet, särskilt om vattenuttaget är stort eller grundvattennivån är låg.
Vägsalt
I områden där man saltar vägar vintertid kan salt tränga ner genom marken och påverka brunnar.
Naturliga markförhållanden
Vissa jord- och bergarter innehåller naturligt högre halter av klorid.
Vattenavhärdare
Har du ett vattenfilter som återuppladdas med avhärdningssalt (jonbytare) tillsätts natrium eller klorider i vattnet när vissa ämnen tas bort i filtret. Det kan ge förhöjda natrium- eller kloridhalter, särskilt om utrustningen är felinställd eller defekt.
Hur märks det?
Höga mängder av salt känns oftast igen om halterna överstiger 250 mg/l, ibland smakar det konstigt innan det faktiskt smakar salt om vattnet. Om vattnet har en hög sulfathalt kan natrium förena sig med detta och bilda natriumsulfat som då ger vattnet en bitter smak.
Om du misstänker att du har höga salthalter är du välkommen att komma förbi med en flaska vatten, då kan vi mäta konduktiviteten med våra fältinstrument, vilket ger oss en indikation på huruvida den är hög eller inte och om detta bör utredas ytterligare.
Risker/hälsoeffekter
Höga halter kan inte bara leda leda till smakförändringar, det kan även uppstå vita beläggningar på föremål som vattnet kommer i kontakt med (duschväggar, glas, handfat osv). Höga halter av korrosiva salter (bland annat klorider och sulfat) kan leda till korrosionsangrepp i vattenledningar, värmepumpar m.m., som i sin tur kan leda till hälsomässigt skadliga halter av koppar och bly i vattnet.
Höga halter av klorider kan också kopplas till höga halter av natrium, vilket kan leda till förhöjt blodtryck, skador på hjärta och artärer; därför bör natriumhalten inte vara för hög.
Lösningar
Omvänd osmos är den vanligaste metoden för att reducera salter i vattnet och kan med fördel installeras för ett tappställe alternativt för hela huset. Att reducera salter på allt vatten är oftast en kostsam lösning, detta då utrustningen oftast kräver förbehandling och efterbehandling av vattnet, samt en lagringstank då omvänd osmos generellt producerar vatten väldigt långsamt. Att installera omvänd osmos för ett tappställe kan därför vara ett enkelt sätt för dig att säkerställa ett gott vatten till förmånligt pris. Att inte installera på allt inkommande vatten kan dock påverka de tekniska delarna i huset.
Vi rekommenderar
Omvänd osmos – APRO
pH-värde – Surt och aggressivt vatten
Ett vatten som smakar surt beror på att pH-värdet är lågt och innehåller då en hög halt av kolsyra(aggressivt)/koldioxid. Kolsyrat vatten förekommer oftast i områden där berg och jord saknar eller har låga halter av kalk.
Alkalinitet är ett mått på vattnets buffertförmåga, alltså dess förmåga att motstå snabba förändringar i pH-värdet. Det visar hur bra vattnet kan neutralisera syror. I dricksvatten består alkaliniteten främst av vätekarbonat (HCO₃⁻), men även karbonat och hydroxid kan bidra. pH-värdet visar däremot hur surt eller basiskt vattnet är just nu, medan alkaliniteten visar hur stabilt pH-värdet är över tid.
Sambandet är viktigt:
- Om vattnet har låg alkalinitet kan pH-värdet lätt sjunka och bli surt, till exempel vid tillförsel av surt regn eller organiskt material.
- Om vattnet har hög alkalinitet är pH mer stabilt och motståndskraftigt mot förändringar.
Man kan alltså säga att pH är ett ögonblicksvärde, medan alkalinitet är vattnets skydd mot att pH förändras. Vid vattenbehandling är det viktigt att ta hänsyn till båda, särskilt vid pH-justering, eftersom låg alkalinitet kan göra att pH snabbt varierar igen efter åtgärd.
Gränsvärde
| pH-värde | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| pH Under | 6,5 | 6,5 |
| pH Över | 10,5 | 9,5 |
| Alkalinitet | > 60 mg/L HCO3 | – |
Varför uppstår det?
Lågt eller högt pH-värde i vatten beror främst på vattnets kontakt med mark, berg och olika mineraler, men kan också påverkas av mänsklig aktivitet och vattenbehandling.
Lågt pH (surt vatten) uppstår ofta i områden med kalkfattig berggrund, till exempel granit. Där finns få mineraler som kan neutralisera naturliga syror i marken. Regnvatten är i sig svagt surt och när det rinner genom jordlager med organiskt material kan det ta upp ytterligare syror, vilket sänker pH-värdet. Ytvatten har oftare lägre pH än grundvatten.
Högt pH (basiskt vatten) uppstår vanligtvis när vattnet passerar genom kalkrik berggrund, som kalksten. Då löses kalciumkarbonat och andra basiska mineraler ut i vattnet, vilket höjer pH-värdet. Även vissa vattenbehandlingsmetoder, till exempel pH-justering för att minska korrosion, kan höja pH.
Hur märks det?
Det säkraste sättet att upptäcka om du har lågt eller högt pH-värde i vattnet är genom en vattenanalys. Ett laboratorietest ger ett exakt värde och visar om vattnet ligger inom det rekommenderade intervallet (cirka 6,5–9,0).
Det finns också vissa tecken du kan vara uppmärksam på. Om vattnet har lågt pH (surt vatten) kan du märka metallisk smak, blågröna eller gröna missfärgningar i handfat och runt kranar (från kopparrör), eller att rör och installationer slits ovanligt snabbt.
Om vattnet har högt pH (basiskt vatten) kan du uppleva att det bildas mer kalkbeläggningar, att vattnet känns ”halt” eller att smaken upplevs som platt eller något bitter.
Risker/hälsoeffekter
Ett för lågt eller för högt pH-värde i dricksvatten kan orsaka olika problem. Om vattnet har lågt pH, det vill säga är surt (under cirka 6,5), kan det bli korrosivt. Det innebär att det kan fräta på rör och installationer, särskilt metallrör. Då finns risk att metaller som koppar och järn löses upp i vattnet, vilket kan ge missfärgning, metallisk smak och på sikt skador på VVS-systemet.
Om pH-värdet istället är för högt (över cirka 9) blir vattnet mer basiskt. Det kan bidra till ökade kalkutfällningar och beläggningar i rör och hushållsapparater. Högt pH kan även påverka smaken och försämra effekten av vissa desinfektionsmetoder, exempelvis klorering.
Lösningar
Du kan höja vattnets pH-värde antingen med en doseringsstation pH+ eller genom att låta vattnet passera ett alkaliserande filtermaterial. Vilken metod som passar bäst beror på hur lågt pH-värdet är och hur vattnets övriga sammansättning ser ut.
En doseringsstation fungerar genom att en pH-höjande lösning doseras direkt i vattenledningen i proportion till vattenflödet. Det ger en snabb och exakt höjning av pH-värdet och är särskilt lämpligt om vattnet är kraftigt surt eller har låg alkalinitet. Metoden påverkar inte hårdheten i någon större utsträckning och ger en stabil och kontrollerad dosering.
Ett alternativ är att installera ett filter med kalkbaserat material, exempelvis kalcit eller dolomit. När vattnet passerar filtret löses materialet långsamt upp och neutraliserar det sura vattnet, vilket höjer pH-värdet. Denna metod är enkel men ökar samtidigt vattnets hårdhet något eftersom kalcium och magnesium tillförs.
Vi rekommenderar
Doseringsstation pH+
Färg – COD-Mn, organiskt material
COD-Mn är inte ett specifikt ämne utan ett mått på hur mycket organiskt material som finns i vattnet. Om värdet är förhöjt betyder det att vattnet innehåller organiska ämnen, exempelvis humus från växtdelar och jord, som kan oxideras kemiskt.
Gränsvärde
| Typ | Privatpersoner | Kommersiellt och offentligt |
| Färg | 30 mg/l | 30 mg/l |
| COD-Mn | 8 mg/l | – |
Varför uppstår det?
Den vanligaste orsaken till förhöjt COD-Mn är naturlig påverkan från marken, särskilt i områden med skog, torvmarker eller ytvattenpåverkan. Det är vanligare i grävda brunnar än i djupa bergborrade brunnar. Kraftig nederbörd, snösmältning eller en otät brunn kan göra att ytvatten tränger in och för med sig organiskt material. I mer ovanliga fall kan förhöjda värden bero på påverkan från avlopp eller annan förorening.
Hur märks det?
Ett högt COD-Mn-värde kan ge gulbrunt vatten, försämrad smak och ökad risk för bakterietillväxt. För att bedöma orsaken behöver man se till hela vattenanalysen, inklusive färg, grumlighet och mikrobiologiska resultat, så att rätt åtgärd kan väljas. Bakterietillväxten gynnas om halten är hög.
Risker/hälsoeffekter
I sig är organiskt material från naturen oftast inte direkt farligt att dricka, särskilt om det rör sig om måttligt förhöjda värden. Däremot kan högt COD-Mn indikera att vattnet är påverkat av ytvatten, vilket kan innebära en ökad risk för mikrobiologisk förorening.
Om COD-Mn-värdet är kraftigt förhöjt bör orsaken utredas, särskilt om det kombineras med bakteriefynd eller grumlighet. En komplett vattenanalys är därför viktig för att bedöma om vattnet är säkert att dricka eller om åtgärder behövs.
Lösningar
För att komma tillrätta med humusämnen i vattnet är den vanligaste metoden aktivt kolfilter, som effektivt adsorberar organiska ämnen, förbättrar både färg och smak. Denna lösning är ofta bra vid måttliga förhöjda värden när problemet främst beror på humusämnen i vattnet.
Vid högre halter och en tydlig ytvattenpåverkan kan man istället använda sig av jonbytesfilter, vilket innehåller en filtermassa som fångar upp humusämnen och som sedan renspolas och återuppladdas med avhärdningssalt. Vi har två olika filtermaterial som vi nyttjar till våra humusfilter, beroende på hur mycket humusämnen som finns i vattnet. Fördelen med detta vattenfilter förutom att det effektivare tar högre halter av färg orsakat av humusämnen, är att filtermassan håller betydligt längre än traditionella kolfilter.
Vi rekommenderar
Humusfilter – VRG H 15 SM
Grumligt vatten, partiklar, turbiditet
Järn och mangan är naturligt förekommande metaller som finns i berggrund och jordlager. När grundvatten rör sig genom marken kan dessa ämnen lösas ut och hamna i brunnsvattnet.
I dricksvatten är järn och mangan oftast inte farliga i de halter som förekommer i Sverige, men de kan orsaka praktiska problem. Järn kan ge brunt vatten, missfärgningar på sanitetsporslin och tvätt samt en metallisk smak. Mangan kan ge svarta beläggningar, mörka partiklar och ibland påverka smaken.
Gränsvärde
Privatpersoner: 3 FNU
Kommersiellt och offentligt: 1,5 FNU
Varför uppstår det?
Partiklar i vattnet kan uppstå av olika anledningar, ibland kan vattnet se grumligt ut utan att det faktiskt blir utfällningar (ev. vid mycket syre i vattnet). Nedan har vi listat de vanligaste orsakerna till partiklar i vattnet:
- Sand eller grus
Vanligt i nya eller äldre brunnar. Kan bero på att brunnen inte är helt stabiliserad eller att pumpen sitter för nära botten. - Rostflagor
Bruna eller svarta partiklar kan komma från korroderade järnrör eller trycktank. - Utfällningar av järn eller mangan
Små bruna, svarta eller grå partiklar kan bildas när järn eller mangan fälls ut i kontakt med syre. - Kalkpartiklar
Vitt eller grått grusliknande material kan vara kalk som lossnar vid hårt vatten. - Organiskt material
I grävda brunnar kan ytvatten eller organiskt material ta sig in, särskilt vid kraftig nederbörd.
Hur märks det?
Du kan upptäcka partiklar i vattnet genom att först fylla ett genomskinligt glas med kallt vatten och låta det stå stilla en stund. Om det finns partiklar kan du se små korn som sjunker till botten, grumlighet som klarnar efter en stund eller färgade flagor som flyter runt i vattnet.
Partiklar märks också ofta genom att de fastnar i kranens sil eller i eventuella förfilter. Ibland kan de samlas i botten på toalettstolen eller synas i badkaret efter att vattnet stått still. Om vattnet periodvis är brunt, svart eller gråaktigt kan det också tyda på att det finns utfällningar eller rostpartiklar i systemet.
Om du är osäker på vad partiklarna består av är en vattenanalys det säkraste sättet att få ett tydligt besked.
Risker/hälsoeffekter
Om vattnet är grumligt är det i regel inte farligt att dricka även om det kan se otrevligt ut… Du kan få problem med dina VVS-installationer, t.ex. som att toalettflottören sätter igen och krånglar, silarna på blandarna kan sätta igen m.m. Om vattnets utseende förändras drastiskt bör mikrobiologiskt vattenprov utföras för att utesluta bakteriell förekomst.
Lösningar
Filterpatroner eller påsfilter är den vanligaste filterlösningen för denna typ av problem, där dessa kan variera mellan cirka 0,1-250 microns (µm) täthet. En annan lösning kan vara att installera ett backspolande sandfilter, där sand i olika fraktioner fylls i en filtertank och uppnår samma täthet som en filterpatron eller filterpåse, beroende på filtersandens fraktioner och mängd.
Vi rekommenderar
Filterhus med PX-filterpatron
Lukt & Smak på vattnet
Det kan vara svårt att sätta fingret på vad det beror på men föregås oftast av att det förekommer inläckage i brunnen, av vatten som har förhöjda halter av järn, mangan eller humus. Kanske smakar vattnet järnrikt, beskt och tungt eller luktar sumpmark/skog eller sumpgas/ruttna ägg. Ibland kan det vara endast kall- eller varmvattnet som luktar, och ibland bägge delar… Förekommer det endast på ett tappställe?
Gränsvärde
Privatpersoner: –
Kommersiellt och offentligt: –
Varför uppstår det?
Om ditt vatten luktar eller smakar illa kan det bero på flera olika orsaker, särskilt om du har egen brunn.
Hur märks det?
En vanlig orsak är svavelväte, som ger en tydlig lukt av ruttna ägg. Det bildas i syrefattiga miljöer i brunnen eller ledningssystemet. Järn och mangan kan också påverka smaken och ge metallisk smak eller unken lukt, särskilt när vattnet stått still. Om vattnet luktar jord eller mossa kan det bero på organiskt material eller påverkan från ytvatten. En klorlukt förekommer ibland i kommunalt vatten där klor används för desinfektion. Illaluktande vatten kan även bero på bakterietillväxt i varmvattenberedare eller i ledningar som inte används regelbundet.
Eftersom lukt och smak kan ha flera orsaker är en vattenanalys det säkraste sättet att fastställa problemet och välja rätt åtgärd.
Risker/hälsoeffekter
Att ett vatten luktar eller smakar illa behöver inte betyda att det är skadligt för din hälsa, eller för den delen de tekniska delarna i en byggnad, detta då lukt och smak som nämnt ovan kan bero på olika saker.
Vid minsta misstanke rekommenderar vi dock att utföra ett vattenprov för att säkerställa din vattenkvalitet.
Lösningar
För att veta hur vattnet skall behandlas på bästa sätt måste man först ta reda på vad det är för typ av lukt och smak och vad den beror på. Många gånger kan lukt och smak reduceras genom att filtrera vattnet genom kol som tar upp dessa ämnen genom absorption. Problemet är dock att om halterna av det man vill absorbera väldigt höga kommer kolet att förbrukas väldigt fort. När man fastslagit orsaken kan man först då bestämma vilken typ av filterlösning som behövs… Det kan handla om filtrering, absorption eller avluftning av vattnet. För att smakförbättra vattnet rekommenderar vi:
Vi rekommenderar
Filterhus med GAC-10
Svavelväte
Svavelväte är en gas med den kemiska beteckningen H₂S. Den är färglös men har en mycket tydlig lukt av ruttna ägg, vilket gör att den ofta upptäcks direkt i vatten.
Gränsvärde
Privatpersoner: Påvisad
Kommersiellt och offentligt: Påvisad
Varför uppstår det?
Svavelväte bildas i syrefattiga förhållanden när bakterier bryter ner organiskt material som som löses upp i grundvattnet; är en giftig gas som vid förekomst i dricksvatten inte påverkar oss människor negativt då halterna oftast är otroligt låga (även om det luktar väldigt illa).
Hur märks det?
Svavelväte känns oftast igen på lukten och beskrivs ha en lukt som påminner om ruttna ägg, det kan även påverka smaken på vattnet och få det att smaka bittert.
Risker/hälsoeffekter
Svavelväte i dricksvatten är i de halter som normalt förekommer i svenska brunnar sällan farligt att dricka, men det kan orsaka obehag och tekniska problem.
Vid de låga halter som förekommer i dricksvatten är svavelväte vanligtvis inte en direkt hälsorisk. Däremot kan mycket höga halter (ovanligt i dricksvatten) vara irriterande och i extrema fall hälsofarliga – men då märks det tydligt på den starka lukten.
Lösningar
Svavelväte i vatten kan reduceras med flera olika metoder beroende på halt och vattenkvalitet. Avluftning (luftning) är en vanlig och effektiv metod där vattnet syresätts så att svavelvätet drivs av som gas. Metoden fungerar särskilt bra vid högre halter och kombineras ofta med efterföljande filtrering.
Det kan även reduceras genom adsorption, exempelvis med aktivt kol, används främst vid lägre halter. Svavelvätet binds då till filtermaterialet och reducerar lukt och smak. Vi använder ett särskilt framtaget filtermaterial, avsett för svavelväte som kräver backspolning cirka var 30:e dag, och som håller i år.
Val av metod bör baseras på vattenanalys och anpassas efter brunnens förutsättningar.
Vi rekommenderar
Svavelfällan – Hydrox A
Några vanliga frågor vi brukar få rörande vattenproblem och provtagning
Att vattnet luktar illa beror oftast på svavelväte i brunnsvatten, bakterier, järn eller mangan. Om ditt vatten luktar ruttna ägg är det nästan alltid svavelväte (H₂S), vilket är vanligt i egen brunn. Lukt av avlopp kan tyda på bakterier i dricksvattnet, medan metallisk lukt ofta orsakas av höga halter av järn eller mangan. Om vattnet luktar klor och du har kommunalt vatten beror det oftast på att kommunala vattenverk tillsätter klor som desinfektion.
Om det bara är varmvattnet som luktar illa sitter problemet vanligtvis i varmvattenberedaren.
För att fastställa orsaken till dålig lukt i vatten rekommenderas en vattenanalys. Med rätt vattenrening, exempelvis svavelvätefilter eller järnfilter, kan problemet åtgärdas effektivt.
Om ditt dricksvatten är säkert att dricka beror på om det innehåller bakterier, virus eller skadliga ämnen. Har du kommunalt vatten är det normalt kontrollerat och säkert enligt Livsmedelsverkets krav. Har du egen brunn ansvarar du själv för vattenkvaliteten och bör regelbundet göra en vattenanalys av ditt vatten.
Tecken på att vattnet kan vara otjänligt är dålig lukt, smak, missfärgning eller om någon i hushållet får magbesvär. Det enda säkra sättet att veta om ditt vatten är säkert att dricka är att testa det.
En professionell vattenanalys visar om ditt dricksvatten innehåller bakterier, nitrat, metaller eller andra föroreningar och om du behöver vattenrening.
Höga nitrater i vatten betyder att dricksvattnet innehåller förhöjda halter av nitrat, vilket ofta beror på påverkan från jordbruk, gödsel, avlopp eller ytvatten. Höga nitratvärden är vanligast i egen brunn, särskilt i grävda brunnar eller brunnar nära åkermark.
För höga halter av nitrat i dricksvatten kan vara hälsoskadligt, särskilt för spädbarn, och bör alltid åtgärdas. Gränsvärdet för nitrat i dricksvatten enligt Livsmedelsverket är 50 mg/l.
Om du misstänker höga nitrater i brunnsvattnet bör du göra en vattenanalys. Vid förhöjda värden finns lösningar som exempelvis nitratfilter eller omvänd osmos för att rena vattnet.
Hårt vatten innebär att dricksvattnet innehåller höga halter av kalcium och magnesium, vilket också kallas hög vattenhårdhet. Hårt vatten orsakar kalkavlagringar på kakel, i dusch, på glas och i hushållsmaskiner samt försämrar effekten av tvål och tvättmedel.
För att ta bort hårt vatten installerar man en vattenavhärdare (avkalkningsfilter) som minskar mängden kalk i vattnet genom jonbyte. En vattenavhärdare skyddar rör, varmvattenberedare och vitvaror från kalkbeläggningar och förlänger deras livslängd.
Om du misstänker hårt vatten bör du testa vattenhårdheten med en vattenanalys för att avgöra vilken lösning som passar din fastighet.
Brunt eller grumligt vatten beror oftast på järn, mangan eller rost i ledningarna. Har du egen brunn är höga halter av järn i brunnsvattnet en vanlig orsak till missfärgat vatten. I kommunalt vatten kan brunt vatten uppstå efter ledningsarbeten eller om avlagringar lossnar i rören.
Grumligt vatten kan också orsakas av partiklar, luft i ledningarna eller påverkan från ytvatten i grävda brunnar.
Om ditt vatten är brunt, grumligt eller missfärgat bör du göra en vattenanalys för att kontrollera halter av järn, mangan och bakterier. Med rätt vattenfilter, exempelvis järnfilter, kan problemet åtgärdas effektivt.
För att testa ditt brunnsvatten behöver du göra en vattenanalys. Du beställer ett provtagningskit, tar vattenprov enligt instruktionerna och skickar det till ett ackrediterat laboratorium för analys.
En vattenanalys av brunnsvatten kan ge svar på bland annat:
- Bakterier (E. coli och koliforma bakterier)
- Järn och mangan
- Nitrat och nitrit
- pH-värde och hårdhet
- Svavelväte
Har du egen brunn rekommenderas att testa vattnet minst vart tredje år – och alltid vid förändrad lukt, smak eller färg. En brunnsvattenanalys visar om ditt dricksvatten är säkert och om du behöver installera vattenrening.
Dricksvatten kan innehålla både naturliga och oönskade ämnen, särskilt om du har egen brunn. Vanliga ämnen i dricksvatten är järn, mangan, kalk (hårt vatten), nitrat, fluorid och radon. Det kan även förekomma bakterier som E. coli, koliforma bakterier samt svavelväte som orsakar dålig lukt.
I vissa områden kan dricksvatten också innehålla tungmetaller, bekämpningsmedel eller PFAS.
Kommunalt vatten kontrolleras regelbundet enligt Livsmedelsverkets krav, medan du med egen brunn själv ansvarar för att testa vattenkvaliteten. En professionell vattenanalys visar vilka ämnen som finns i ditt dricksvatten och om du behöver installera vattenrening.
Livsmedelsverket rekommenderar att testa ditt vatten vartannat år, eller en gång per år om det finns småbarn i hushållet. Kontrollera vattnet om vattenkvaliteten ändras drastiskt, om någon familjemedlem plötsligt får oförklarliga magsjukesymptom eller du bara är allmänt orolig över vattenkvaliteten.
Vi rekommenderar att göra en övergripande kontroll av vattnet om du inte har gjort det förut, VRG-paketet som vi säljer är en samling av diverse parametrar, som innefattar en kemisk-, mikrobiologisk del, tungmetaller och radon… Är det däremot endast specifika delar du vill testa går det självklart alldeles utmärkt att göra endast det. Du kan alltid kontakta oss och fråga om du är osäker.
Var du ska ta vattenprovet beror på vad syftet med din vattenanalys är. Om du inte har tagit vattenprov förut rekommenderar vi att du tar på råvattnet, dvs. helt utan filterpatroner eller andra eventuella vattenbehandlingsutrustningar inkopplade. Vill du däremot kontrollera eventuell vattenbehandlingsutrustnings funktion, då kan du ta vattenprovet efter denna utrustning.
Livsmedelsverket rekommenderar konsumenter att köpa vattenprover från ett ackrediterat vattenlaboratorium eller från en part som levererar vattenprover från ett sådant laboratorium. Detta för att säkerställa att vattnet analyseras på rätt sätt, med rätt mätmetoder och av kompetent utbildad personal med rätt behörigheter. Leta efter företag som har ackrediterats av SWEDAC, på SWEDAC’s hemsida kan man söka efter företag som innehar ackreditering, det går även att se vilka typer som företaget innehar ackreditering för.
Vi köper alla våra vattenprover från Eurofins, och säljer dessa till självkostnadspriser, önskar du köpa ett vattenprov av oss är du välkommen att kontakta oss alternativt gå till ”Beställ vattenprov”. Eurofins är ett av de största laboratorium i hela världen och utför alla möjliga tänkbara prover.
