Uran i brunnsvatten
Orsaker, symptom och lösningar vid förhöjda uranhalter i dricksvatten.
Uran i brunnsvatten – orsaker, symptom och lösningar
Uran är ett naturligt förekommande ämne som finns i vissa bergarter och jordlager. I vissa områden i Sverige kan uran därför förekomma i grundvatten och i vatten från djupborrade brunnar.
Uran i dricksvatten märks vanligtvis inte på smak, lukt eller färg. Det betyder att vattnet kan se helt normalt ut trots att halterna är förhöjda. Därför är det viktigt att analysera vattnet om man använder en egen brunn.
Gränsvärde
Livsmedelsverket anger följande gränsvärde för uran i dricksvatten:
- Privat brunn: 30 µg/l (0,030 mg/l)
- Kommunalt vatten: 30 µg/l (0,030 mg/l)
Halterna bör ligga under detta värde för att vattnet ska anses säkert att använda som dricksvatten.
Varför uppstår uran i brunnsvatten?
Uran finns naturligt i vissa bergarter, särskilt i granit och pegmatit. När grundvatten rör sig genom dessa bergarter kan små mängder uran lösas ut och följa med vattnet till en brunn.
I Sverige är förhöjda uranhalter vanligast i bergborrrade brunnar.
Hur märks problemet?
Uran i vatten ger inga synliga tecken. Vattnet påverkas inte i smak, färg eller lukt.
Det innebär att problemet i de flesta fall bara kan upptäckas genom en vattenanalys.
Risker och hälsoeffekter
Uran i dricksvatten kan vid långvarig exponering påverka kroppen, framför allt njurarna.
Vid förhöjda halter kan uran innebära:
- Påverkan på njurfunktionen vilket kan leda till inflammation och förändringar i urinens sammansättning.
- Kan leda till cancer eftersom den sönderfaller till andra radioaktiva ämnen, såsom radium.
Det är dock dess kemiska egenskaper som är oroväckande och inte dess radioaktivitet, detta då uran transporteras genom blodomloppet och lagras sedan i njurarna.
Riskerna uppstår främst vid långvarig konsumtion av vatten med höga uranhalter.
Hur analyserar man uran i brunnsvatten?
Det enda sättet att veta om vattnet innehåller uran är genom en vattenanalys.
Vid analysen skickas ett vattenprov till ett ackrediterat laboratorium där uranhalten mäts och jämförs med Livsmedelsverkets riktvärden.
Eftersom uran inte påverkar smak eller färg är analys det enda säkra sättet att upptäcka problemet.
Vi rekommenderar
Det första steget är alltid att analysera vattnet
Vad kan man göra åt problemet?
De vanligaste metoderna för att reducera uran är genom jonbyte eller omvänd osmos. Eftersom att uran endast intas genom förtäring är det inte nödvändigt att installera en utrustning på allt vatten, således kan en omvänd osmos för ett tappställe installeras i exempelvis köket. Om vattnet ska kunna drickas på alla tappställen kan istället jonbyte användas, ett filter installeras således på inkommande vatten och innehåller ett filtermaterial som återuppladdas med avhärdningssalt.
Vi rekommenderar
Om analysen visar uran i vattnet kan följande lösning användas:
VRG U CSM
